Jag hatar den där känslan. Den där ni vet när allt flyter på, när man mår bra och pusselbitarna liksom bara faller på plats. Jag hatar den känslan!
Jag hatar den för den får alltid ett så abrupt slut. Det är som att drömma en skön underbar dröm och helt plötsligt när den är som bäst och man minst anar det bli väckt.
Konstigt? Ja, kanske men jag gillar inte att bli väckt när jag drömmer och jag tror inte att någonting mer än fasader är perfekta så nu undrar jag - vem har pusselbiten som inte passar mitt pussel och när ska den komma fram och störa ordningen?
//Cecilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hejsan, kul att just Du vill lämna en liten kommentar till mig <3