Nu börjar jag tycka att det börjar bli lite löjligt!
Emil i Lönneberga hissar upp sin syrra i flaggatången, han blir stup full av jästa körsbär, Mio Min Mio dödar Kato, Pippi Långstrump bär runt på sin häst, Madicken hoppar från tak. Det är det ingen som klagar på, ingen är rädd att barnen ska ta efter, även om just min Mamma borde ha tänkt den tanken innan jag klättrade upp på lekstugan med paraplyt i högsta hugg för att hoppa. Men nej, hon tänkte aldrig tanken innan hon såg mig, sin då 6-7 åriga dotter på taket.
Hur fasen kan man då anmäla årets julkalender - Mysteriet på Greveholm, Grevens återkomst?! Har man som förälder inget vettigare för sig då?!
För att stora syster föreslår att de ska göra anden i glaset och för att det är spöken med - små barn kan ju bli rädda och större kan fastna i ockulta vanor. Ehm, eller nått, jag menar jag tror seriöst inte fler barn gör anden i glaset än vad barn hissar upp sina systrar i flaggstången eller dödar onda riddare...
Mitt hetast tips till er oroliga föräldrar med för mycket tid över är att ta den tiden till att kolla på julkalendern TILLSAMMANS med ert barn och prata med dem om det som visas då kan både ni och barnet förmodligen sova gott sen. Utan att julkalendern ska bli något lullullprogram utan mening!
Jag anser att det är föräldrars ansvar att välja vad deras barn ser och att lära dem rätt och fel, vad man bör och inte - det ansvaret ligger inte på SVT - tycker någon förälder det så borde den kanske överväga att gå en grundläggande kurs i vad ett föräldraskap innebär och hur man bäst förvaltar det...
...eller för all del anmäl vart enda program, bok och film ni kan komma på...
//Cecilia
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
9 december 2012
Jag skäms!!
Etiketter:
Media,
Samhälle,
Svammel,
Tankar,
Vardagsliv
10 november 2012
Farsdag
Imorgon är det fars dag. Det har väl knappast någon missat antar jag. Känns som reklamblad efter reklamblad dimper ner i brevlådan om att nu är det dags, nu ska vi fira far. Som det vore det enda viktiga här i världen, att far ska firas. Alla på en gång, alla på samma dag och stort ska det vara - tårta, paket och glöm nu för böveln inte sovmorgon och frukost på sängen!
Eller inte.
| Hmm, undrar om jag ska behålla blomman eller ge den till Far... |
Jag vägrar. Jag har inget emot Farsdag alls egentligen. Men jag är emot hysterin. Sen är jag emot att fira min sambo - han är inte min Pappa. Däremot kan jag hjälpa barnen att fixa något om DE vill. Jag tvingar dem inte - kommer de med ett förslag så löser vi det - de är ju trots allt deras Pappa som ska firas och inte min. Sen tycker jag det räcker med en teckning, något pyssel eller något litet. Jag gillar inte att folk har pressen på sig att de måste köpa en svindyr present och lägga ner hela sin själ i något som egentligen inte är, eller har blivit något annat än ett kommersiellt jippo där aktörerna bara är ute efter att tjäna pengar.
Jag gillar uppskattning. Jag älskar att visa uppskattning. Men inte på speciella dagar utan när jag vill och känner för det. När det kommer som en överraskning, oförberett och i vardagen - det älskar jag. Det värmer så gott i hjärtat att ha gjort det där lilla extra en vanlig onsdag. För att man vill. Det känns mer äkta än att hasta iväg och köpa vad reklambladet erbjuder för att man ska. Enligt andra.
Imorgon firar vi alltså inte farsdag här hemma. Vi åker och fikar hos svärfar så att han den där kan uppvakta sin Pappa. Jag ringer min Pappa. Kanske har barnen fixat något själva, en teckning eller två eller så har de det inte men vill att jag ska köpa hem fika eller en påse salta snören till honom från dem och då fixar vi det. Svårare än så tycker jag inte att det behöver vara.
Och nej, jag kräver heller inte att bli firad på Morsdag - tycker mest det skulle kännas konstigt om han den där uppvaktade mig just då när det finns 364 dagar till på året att visa sin uppskattning.
Hur firar ni och vad tänker ni om saken? Fin tradition eller kommersiellt jippo?
//Cecilia
Etiketter:
Fundering,
Samhälle,
Svammel,
Tankar,
Vardagsliv
15 oktober 2012
Förlegad syn på förskola & kvinnor - blää!!
Jag blir ta mig tusan helt mörkrädd ibland när jag hör vad folk tycker och tänker.
Kan man få kortslutning, total black out och eko i huvudet eller har en del inget vett i kroppen?!
Att se folk som läser till lärare anse att man brister i sin föräldraroll om man lämnar sina små på förskola är helt sinnessjukt i min värld! Hur bra jobb kan man göra om man är av åsikten att barnen inte borde vara där utan med sina föräldrar?!
Klart som sjutton barn (de allra flesta i alla fall) har det bäst hos sina föräldrar men kan de inte vara med dem hela dagarna så är förskolan den bästa platsen att vara på enligt mig. Utbildade vuxna, barn att leka med, en pedagogisk verksamhet att växa i som individ. Lek och lärande hand i hand! Fler vuxna att känna trygghet hos - det kan man aldrig få för många av när man är liten och lever i en stor värld. Lära sig få kompisar på egen hand, att samsas och samarbeta nä, förskolan är ett bra komplement till hemmet enligt mig.
INGEN förälder brister i sin föräldraroll för att man väljer att lämna sitt barn på förskola oavsett anledning. Jag tror INGEN förälder inte vill spendera så mycket tid som möjligt med sitt barn, jag tror INGEN förälder inte gör det som passar dem och deras familj bäst.
Vi lever på 2000 talet, jag trodde seriöst att åsikter som att en kvinna inte kan få göra karriär för att det är egocentriskt och fel mot barnen var lämnade på 1800-talet men ack så fel jag hade.
Jag anser att en bra förälder är man när man mår bra, mår man bra av sin karriär måste man ha rätt att göra den. Precis som de som mår bra av att vara hemma länge med sina barn borde få göra det valet och vara det utan att för den delen hamna efter på arbetsmarknaden.
Jag blir så frustrerad på trångsynta människor som inte förstår att alla har rätt till val som passar dem utan att bli kallade dåliga föräldrar!
Sen seriöst, typ 1862 bodde man oftast i generationsboenden - idag är många av oss spridda över hela landet, kanske tom. hela världen. Då är det ju lagom lätt att ringa farmor och be om lite hjälp en timme eller två.
Många har dessutom föräldrar som arbetar och inte alls kan eller har tid att passa barnbarnen i tid och otid eftersom vi är aktiva mycket längre än typ 1862.
Fasen att vissa inte borde få jobba inom skola och förskola för hur bra jobb gör man om man nedvärderar och inte tror på den verksamhet man jobbar inom - tragiskt!
Så hit me - är jag ute och cyklar?
//Cecilia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)