Farsdag

Imorgon är det fars dag. Det har väl knappast någon missat antar jag. Känns som reklamblad efter reklamblad dimper ner i brevlådan om att nu är det dags, nu ska vi fira far. Som det vore det enda viktiga här i världen, att far ska firas. Alla på en gång, alla på samma dag och stort ska det vara - tårta, paket och glöm nu för böveln inte sovmorgon och frukost på sängen!

 

Eller inte.

 

Hmm, undrar om jag ska behålla
blomman eller ge den till Far...

Jag vägrar. Jag har inget emot Farsdag alls egentligen. Men jag är emot hysterin. Sen är jag emot att fira min sambo - han är inte min Pappa. Däremot kan jag hjälpa barnen att fixa något om DE vill. Jag tvingar dem inte - kommer de med ett förslag så löser vi det - de är ju trots allt deras Pappa som ska firas och inte min. Sen tycker jag det räcker med en teckning, något pyssel eller något litet. Jag gillar inte att folk har pressen på sig att de måste köpa en svindyr present och lägga ner hela sin själ i något som egentligen inte är, eller har blivit något annat än ett kommersiellt jippo där aktörerna bara är ute efter att tjäna pengar.

 

Jag gillar uppskattning. Jag älskar att visa uppskattning. Men inte på speciella dagar utan när jag vill och känner för det. När det kommer som en överraskning, oförberett och i vardagen - det älskar jag. Det värmer så gott i hjärtat att ha gjort det där lilla extra en vanlig onsdag. För att man vill. Det känns mer äkta än att hasta iväg och köpa vad reklambladet erbjuder för att man ska. Enligt andra.

 

Imorgon firar vi alltså inte farsdag här hemma. Vi åker och fikar hos svärfar så att han den där kan uppvakta sin Pappa. Jag ringer min Pappa. Kanske har barnen fixat något själva, en teckning eller två eller så har de det inte men vill att jag ska köpa hem fika eller en påse salta snören till honom från dem och då fixar vi det. Svårare än så tycker jag inte att det behöver vara.

 

Och nej, jag kräver heller inte att bli firad på Morsdag - tycker mest det skulle kännas konstigt om han den där uppvaktade mig just då när det finns 364 dagar till på året att visa sin uppskattning.

 

Hur firar ni och vad tänker ni om saken? Fin tradition eller kommersiellt jippo?

 

//Cecilia