Sen jag började träna har jag mer ork och energi än någonsin. Igår utnyttjade vi det hela familjen genom att åka ut till stallet, Mini och mellanbus red även de, ja till och med han den där tog en kort tur men mest av allt red Guldlock, eller ja hon red en häst och de andra tre fick turas om med den andre.
Guldlock har blivit riktigt duktig och det visade sig än er när jag inte kunde springa och hjälpa henne i tid och otid, hon fick helt enkelt klara det helt själv och gjorde det med bravur. Duktigaste bruden! En oplanerad barbacka galopp i snön och leendet ville inte släppa från henne alls. Min stora sötfis!
Sen var det hem och träna, träna, träna varje dag. 40 minuter på crossen och 30 minuter armar och rumpa senare var jag mer död än levande i kroppen men med mer energi än någonsin. Det lär behövas inför den här veckan som bjuder på sjukhusbesök med Mini som ska genomgå ytterligare en isotopröntgen för sina njurar - jag håller tummarna att hon imorgon på BVC väger mer än 10 kg så att hon kan få lugnande. Annars går det här Mammahjärtat sönder.
Imorgon ska Syster Mys till sjukhuset också - "rutinkontroll" - hur sjukt är inte det att det kallas rutinkontroll?! Vem vill ha rutiner av kontroller liksom?! Well dit ska hon i alla fall och jag hoppas att alla värden ser bra ut att de är snälla mot henne och att hennes lungor börjat återhämta sig.
På torsdag är det begravning. Begravning av min Bonusfarfar - det känns som varje dag den här veckan har sin motgång, sitt hinder och sin utmaning - ingen rolig vecka helt enkelt men en nödvändig.
En vecka då jag kommer att uppskatta det jag har än mer. Ibland behövs dessa veckor även om jag så klart helst inte vill att någon ska gå bort eller behöva tillbringa tid på sjukhus men det ger en ett annat perspektiv på saker och ting. En tacksamhet över det man haft och det man har. Jag har många fina minnen av K-E och de ska jag bevara djupt inom mig för alltid.
Ta hand om dig och dina nära!
/ Cecilia
