Intensiv start på året

Året har börjat bra. Bättre än vad förra både började och slutade.

 

Men att det börjat så bra har betytt att det varit extremt intensivt - därför har bloggandet kommit lite i kläm. Mycket finns att skriva och massor har jag velat få ur mig den senaste tiden - mest positiva saker men även lite sura miner från min sida hur som helst - nu börjar allt falla in i nya rutiner och vardagen traskar på och äntligen ska det bli skönt att hinna blogga igen.

 

Att släppa ut lite, berätta om saker och ting men även skriva om funderingar kring saker och ting.

 

Jag vill när jag nu ändå är inne och skriver lite säga ett super stort grattis till en vän som förra veckan blev Mamma för första gången till en liten Viper - Grattis vännen!! Han är sååå söt och jag ser fram emot att träffa er när du orkar och kan.

 

Sen vill jag säga ett stort grattis till en annan vän som fyller år idag, tiden går så fort - redan 22 år...;) Grattis snygging, ha det så skönt på spa't ikväll, vi ses nästa vecka!!!

 

Nu vaknade Minibus så jag återkommer i kväll och skriver mer om min nystart av mitt liv så här i början av 2013.

 

Ha en fortsatt trevlig dag alla!

 

/ Cecilia

Så rörd!

Idag när jag hämtade in posten blev jag så rörd och glad att jag nästan började gråta. Inte en enda räkning men ett brev som jag inte väntat mig låg i brevlådan. Tejpen avslöjade dock det super hemliga brevets avsändare. 

Therese från The Buppa Brand. Ingen stor grej men så oväntad, så generös och väldigt snällt brev var det. Två par vantar till Mini från favorit märket Molo. Varför jag fick det, det får ni fråga henne för jag vet inte. 

Men det jag vet är att Therese är en oerhört generös, snäll och mån om andra människa. Hon brinner för välgörenhet av olika slag. Utöver sitt eget företag som är The Buppa Brand - färgglada produkter åt färgsprakande barn så är hon bla. volontär på Ronald McDonalds hus i Lund där hon inte bara bakar med barnen utan även är väldigt mån om att föräldrarna får sin tid för avslappning. Nu i Måndags ordnade hon dit frisör, massör och annat folk och lät föräldrarna få en stund för sig själva där de blev ompysslade. Någon som verkligen behövs när man bor på sjukhus med det värdefullaste man har - sitt barn. Hon har även skänkt åkpåsar och dynor dit för att de ska slippa slita av klädseln på vagnarna och tvätta dem när barnen använt dem mellan Ronald McDonals huset och sjukhuset. Det är kanske en droppe i havet eller något var och varannan människa gör men det känns så äkta, så geniuint att jag blir rörd varje gång jag ser vad hon drar ihop.

Hon är en grym förebild. En sådan förebild som man vill att ens barn ska ha. En sån förebild man själv vill vara.

Det var en stor ära för mig när hon frågade om jag ville gästblogga hos henne, ett inlägg som publicerades för ett par veckor sedan. Något som skulle inspirera och vara jag. Det var en stor ära och jag hoppas att jag förvaltade den väl. 

För mig förknippas The Buppa Brand för alltid med välgörenhet, tack vare Therese och jag kan lova er alla att jag hellre köper en barnprodukt för det dubbla priset hos The Buppa Brand än någon annanstans för jag vet att de är gjorda med kärlek och på ett schysst sätt plus att de ger något tillbaka till alla de som behöver det. 

Du är grym Therese och jag är oerhört tacksam över att ha lärt känna dig (känner vi varandra!??), du gjorde min dag idag! Tack för att Du är Du! Tack för det oväntade, super fina brevet! Tusen Tack!

//Cecilia

Det tråkigaste...

Det absolut tråkigaste med att bo på landet, på en liten ort med typ inga och bara en pizzeria och ICA, vet ni vad det är?!

Att det aldrig är några i lekparken!!

Vi går dit varje dag och inte en endaste

gång har någon varit där. Inga mammor, inga pappor men framförallt inga barn!

Varför allt folk? Var är de?!

Jag tycker verkligen det är skit tråkigt, ja dels för att det typ bara finns en lekpark och den är rätt tråkig men den duger men framförallt då jag är hit flyttad och de andra barnen är så stora att man inte träffar föräldrar till deras kompisar eller syskon till dem i Minis ålder. Det suger lite måste jag säga för när vi bodde i Västerås var det ett så bra ställe att träffa nya mammor och kompisar på. Nu blir det lite ensamt ibland.

Men, men inte mycket att göra åt, vi fortsätter gå till lekparken och vem vem en vacker dag någon mer är där...

//Cecilia