Idag är ingen vanlig dag...

Sötaste du nu i höst

...för idag så är det Mellanbus födelsedag! Hipp, Hipp HURRA för dig på din dag!

 

Den 13:e födelsedagen i ordningen och liten har blivit tonåring. Jisus, vi har nu två tonåringar här hemma och en preeteen deluxe. Hur har jag kunnat missat det?

 

Guldlock & Mellanbus
long time ago...:)

Jisses jag kommer nog bli gråhårig inom kort. Well Mellanbus gör mig stundtals gråhårig alldeles själv. Han kan vara så himla go och glad, så super duper mysig att man vill äta upp honom och så kan han vara raka motsatsen så man vill äta upp honom. Mellanbus kör på sin charm i tid och otid, spelar på att han är söt som socker och är det typiska yngsta barnet som kommer undan med det mesta. Ja, han är verkligen en typisk lillebror trots att han faktiskt inte är yngst här hemma. Han retar gallfeber på sin bror (och guldlock) titt som tätt. Och genomskådar man honom så brakar helvetet löst och det smälls i dörrar och kastas saker så man får ducka.

 



Mellanbus & Guldlock Maj 2010

Men så har han den där mysiga sidan, den vi får se allt mer och mer av här hemma. Den då han är hjälpsam, trevlig och stundtals ganska rolig. De dagarna älskar jag. De bra dagarna, då behåller håret färgen och börjar inte bli grådassigt. Då leker Mini kurragömma med honom och Guldlock, eller så leker han och Guldlock något själva. Då klingar skratten mellan väggarna här hemma och jag älskar livet med Mellanbus just då och vill inget hellre än att ge dig en stor kram för att du är så underbar på ditt sätt!

 

Guldlock (och säkerligen Mini) saknar dig så mycket när du inte är här - flera gånger varje dag kan hon säga att hon önskar att du vore hemma för att det är så mycket roligare då. Du är verkligen en omtyckt storebror, och bonusson även om du inte alltid förstår det...:)

 

Mini & Mellanbus busar

Mellanbus stod förresten för den pinsammaste delen då jag träffade honom hemma hos han den där för första gången. Ni minns kanske att Den förlorade kom hem med svärfar och sin dåvarande tant. Mellanbus satt vid datorn i kontoret i anslutning till köket den där eftermiddagen när vi andra var i köket - just som svärfar kom in i köket ropade Mellanbus "Cicci, vet du en sak?!" och innan jag hann svara fortsatte han "Pappa sover ALLTID naken!" Ehm, just ja, det var det där med att sjunka genom jorden ja. Varför är alltid avgrunder så långt borta när man verkligen behöver dem?!

 

Tack och lov har pinsamheterna upphört sedan dess och det är faktiskt trots att jag många gånger tvekat nu en ära att få följa dig Mellanbus, att få se dig gå från osäker, ganska tjafsig och bråkig mot en för det mesta lugn, trevlig och harmonisk kille. Jag ser fram emot att se dig fortsätta utvecklas och få vara en del av ditt liv. Med din envishet är det ingen risk att du inte kommer gå långt här i livet, det ska bli spännande att se hur långt du går...:)

 

Massor av grattis kramar och hurra rop till dig på Din dag!

 

//Cecilia

Lycklig!

Idag är jag så där fånigt lycklig. Så oerhört tacksam för det jag har, min familj, mina nära och kära.

Minis rum är äntligen klart!

Lek och bus på förmiddagen på Stor och Liten med Mini och en massa fler fina barn och Mammor. Sedan besök av en underbar vän som jag tyvärr träffar för sällan men snart har även hon en Mini och dejterna kan förhoppningsvis bli tätare.

Jag börjar bli klar med det där oj, oj som jag fick förfrågan om i förra veckan.

Jag har världens bästa, mest underbara döttrar, sambo och bonussöner - världens bästa!

Ja, idag är bara en sån där tok bra dag som man önskar att varje dag var.

//Cecilia

Idag är ingen vanlig dag...

...för idag så är det den förlorades födelsedag! Hipp Hipp Hurra på 17-års dagen, världens bästa storebror, en av de tvåta bonussöner som finns här på jorden och förmodligen om vi frågar din Mamma & Pappa en av de två bästa söner som finns! Idag firar vi med utvecklingssamtal, tårta, paket och skön sång!

Guldlock & Den förlorade
Maj 2010

Maj 2010

Jag minns så väl första gången jag träffade dig den förlorade. Som om det var igår faktiskt. Du var inte så gammalt då, 12 år tror jag. Det var en av de första gångerna jag var hemma hos det som då var ert hem. Som nu är vårt, det hade jag inte trott då. Förmodligen inte du heller med tanke på vad du sa. Jag tror att jag ska ta och berätta om den gången för er. Det var faktiskt så här i efterhand ganska roligt.

 

Jag hade lämnat Guldlock hos sin Pappa och tagit tåget de dryga 30 milen till han den där, mellanbus och den förlorade. Vad jag inte visste var att du, den förlorade hade varit i Skövde på läger en vecka och skulle komma hem samma dag. Jag visste heller inte att din Farfar skulle köra hem dig till han den där. Jag visste fasen ingenting, men det blev jag snart varse. För efter bara en liten stund hemma hos er så kom du in stormandes upp för trappen, arg som ett bi och flög på din stackars lillebror. Jisses vad ni var som hund och katt.

 

Efter dig kom din Farfars och hans dåvarande tant. Jag ville helst av alt bara sjunka genom jorden, önskade inget hellre än att golvet skulle öppna sig och jag skulle sjunka djupt ner i avgrunden. Inte blev det bättre heller. Han den där började fixa fika, jag, han den där och din Farfar stod i köket och pratade när du kom in och i högan skyn säger exakt precis så här "Pappa - lova att vi får följa med och hälsa på hos Cicci innan du dumpar henne för det fick vi aldrig med din förra!"

 

Den förlorade, Guldlock & Mellanbus Maj 2010

Ehm, just ja aldrig har väl önskan om att vara någon annanstans än just där och då med er varit större. Men sen dess har mycket hänt. Du tog till dig Guldlock fort och det dröjde inte länge förrän hon såg dig (och din bror) som sina egna bröder. Hon pratar fortfarande om när du tog med killen som retades med henne på skolgården till fröken och sa att nästa gång är jag inte lika snäll så knäskålarna hoppade på stackaren. Men det hjälpte, han har aldrig retat henne igen. Och du gjorde det rätta - du tog med honom till en lärare när du inte hittade någon vuxen på skolgården. Guldlock avgudar dig. Idag är planen stor för vad du ska få i present av henne. Hon planerar och planerar och inte ens jag får veta vad hon har i görningen.

 

Med Mini Maj 2012

Du har verkligen mognat och blivit en riktigt trevlig kille även om vi två verkligen kan bli förbannade på varandra, ryta ifrån och sen skratta åt det. Det är skönt faktiskt!

Det finns ett tillfälle till som har etsat sig fast i mitt huvud, som jag har varmt om hjärtat. Det var när vi berättade att du återigen skulle bli storebror, att Mini var på väg. Jisses vad jag var rädd. Du hade tidigare sagt "Skaffar ni fler barn så flyttar jag hemifrån!". Jag var så rädd att jag inte ens kunde vara med när Pappa berättade det för dig, han fick åka hem till din Mamma och berätta det för dig. Och du bara skrattade och sa "Va fan vet du inte vad en kondom är!?" Sen har det aldrig varit några tvivel, du tog dig till Mini i samma sekund som hon kom, nu blir du arg när du varit borta mycket och inte får leka med henne. Säger till mig att du har ju varit med henne hela dagen, nu är det min tur. Jag blir glad när du tar Mini och leker med henne, Mini blir överlycklig. Och även om Mellanbus aldrig skulle erkänna det så någon hör så säger han ibland när du varit ute med dina kompisar mycket eller iväg på andra saker att han saknar dig. Det gör vi alla.

 

Men vi måste också släppa taget, du är snart vuxen och det märks. Du kommer klara dig fint här i livet för du är en klippa med hjärtat på rätt ställe!

 

Grattis på Din dag!

 

Ett stort grattis från mig till Dig, det är en ära att ha fått se dig växa upp, att få ta del i ditt liv både på gott och ont! Jag är stolt över vad du har åstadkommit hittills och jag tror att jag (och alla andra) kommer få många fler tillfällen att vara stolt över dig!

 

Ha en underbar dag den förlorade och återigen ett stort grattis på 17-års dagen!

 

//Cecilia

This is Me and My family

Jag är som de flesta andra, tvåbent, huvudet uppåt och fötterna nedåt. Varken mer eller mindre - eller snarare mer än mindre kanske förresten. Men, men det är mitt livsprojekt att få bort valkar, celluliter och överflödigt fett så jag har inte så himla bråttom - hellre att när det har lämnat mig aldrig mer kommer tillbaka än att det bara försvinner för en kvart eller så.

Jag hör helt enkelt inte till de lyckligt lottade som kan äta vad som utan att det syns - men jag hör helt klart till de lyckligt lottade på andra plan i livet. Jag har världens underbaraste döttrar - Mini som är det bästa misstag vi gjort - det blev ett hoppsan och aldrig har vi väl varit lyckligare över det. Mini är en bestämd liten fröken på snart 15 månader som älskar att klättra, dansa och hitta på tok. Att hänga med syrran, Guldlock är också väldigt skoj.

Guldlock är om möjligt ännu envisare än Mini och just nu i värsta preeteen åldern någonsin, snart 9 år och tror inte bara att världen kretsar kring henne utan även att hon kan styra den - tänk om det ändå hade varit så väl..

...hon älskar också att dansa men på första plats på hennes älskalista ligger nog ponnyn Zita, skolan gillar hon inte alls just nu men hade de bara fått lite mer läxor hade den varit okej tycker hon, undrar just om hon säger det samma om en fyra, fem år. Hon är en jävel på att blinka med sina blå och få precis vad hon vill också - den egenskapen ska man inte underskatta.

 

Mellanbus är min bonusson, han är snart 13 år och i värsta tonårsrevolten - hela världen kretsar kring honom, tror han och det han inte kan styra vilket ju faktiskt inte är så himla mycket i det stora hela försöker han med charm att erövra. Att skejta och spela dator är livet, när inte mobilen sitter som fastklistrad i näven på honom - hur många SMS kan man skicka på en dag egentligen!?

Den förlorade är snart 17 år, sambons äldste son och en ganska redig tonåring som har koll på läget - i alla all om man frågar honom. Han bor här hemma men vi ser inte till honom så ofta, det är skola, plugg och ännu mera skola - aldrig har han pluggat så mycket som han gör sedan han började på gymnasiet - skola och plugg är enligt min egen vetenskapligaundersökning synonymer för kompisar, tjejer, lan och fester - to bad att jag inte är så gammal att jag inte minns hur det var att vara 17 år..

Sen har vi han den där som nästan alltid glömmer att ta med soppåsen ut, som skämmer bort Mini, Guldlock, Mellanbus och den förlorade, som glömmer min födelsedag och som man måste påminna att ringa sin Mamma och gratulera på hennes födelsedag - mitt livs kärlek, helt klart. Fast det där med soppåsarna kan bli rätt jobbigt ibland...

Det är jag och min familj - det är kring dessa underbara människor min vardag kretsar - det är om oss ni kommer få höra både det ena och andra om.

//Cecilia