Jag skäms!!

Nu börjar jag tycka att det börjar bli lite löjligt!

Emil i Lönneberga hissar upp sin syrra i flaggatången, han blir stup full av jästa körsbär, Mio Min Mio dödar Kato, Pippi Långstrump bär runt på sin häst, Madicken hoppar från tak. Det är det ingen som klagar på, ingen är rädd att barnen ska ta efter, även om just min Mamma borde ha tänkt den tanken innan jag klättrade upp på lekstugan med paraplyt i högsta hugg för att hoppa. Men nej, hon tänkte aldrig tanken innan hon såg mig, sin då 6-7 åriga dotter på taket.

Hur fasen kan man då anmäla årets julkalender - Mysteriet på Greveholm, Grevens återkomst?! Har man som förälder inget vettigare för sig då?!

För att stora syster föreslår att de ska göra anden i glaset och för att det är spöken med - små barn kan ju bli rädda och större kan fastna i ockulta vanor. Ehm, eller nått, jag menar jag tror seriöst inte fler barn gör anden i glaset än vad barn hissar upp sina systrar i flaggstången eller dödar onda riddare...

Mitt hetast tips till er oroliga föräldrar med för mycket tid över är att ta den tiden till att kolla på julkalendern TILLSAMMANS med ert barn och prata med dem om det som visas då kan både ni och barnet förmodligen sova gott sen. Utan att julkalendern ska bli något lullullprogram utan mening!

Jag anser att det är föräldrars ansvar att välja vad deras barn ser och att lära dem rätt och fel, vad man bör och inte - det ansvaret ligger inte på SVT - tycker någon förälder det så borde den kanske överväga att gå en grundläggande kurs i vad ett föräldraskap innebär och hur man bäst förvaltar det...

...eller för all del anmäl vart enda program, bok och film ni kan komma på...

//Cecilia

Så ledsen men ändå så lycklig och glad!

Sitter i bilen. Snart är 15 mil avverkade, bara 15 kvar...

Barnen är som vanligt måttligt roade av resan. Mini somnade just, Guldlock och Mellanbus sitter med varsin telefon och spelar.

Han den där kör.

Jag sitter här och är trots resten av familjens rätt dystra miner glad. Lycklig med längtan i magen men också lite ledsen. Längtan att komma hem, ledsen för att min familj inte kan förstå vad det betyder för mig att åka hem.

Hem till Mamsen. Det som ju faktiskt för alltid är hem. Ibland så känns dessa 30 mil mellan mig, mamma och mina syskon så evighets långa. Så långa att det gör ont i hela kroppen. Jag kan verkligen sakna att bara kunna gå över utan att planera. Sanna de där vardagssakerna vi kunde göra när vi bodde nära.

Jag älskar mitt liv i det som till vardags är mitt hem men det är något speciellt att då komma hem till Mamma. Jag skulle vilja ge mina barn möjligheten att bara gå över till Mormor men det är en omöjlighet med detta avstånd. Då kan jag bli så ledsen att barnen måste tjafsa å han den där måste stånka och stöna om att resan är så jobbig och det skulle va så skönt att bara vara hemma. Det gör mig så ledsen för jag vill hem!

Ja, Mamsen kan va pain in the ass, syster J och jag kan ryka ihop som katt och hund MEN jag älskar dem trots sina brister! Och mina brister för inte heller jag är perfekt.

Men jag håller tyst för det spelar ingen roll hur många gånger jag säger det, det stånkas, stönas och tjafsas lika mycket bästa gång i alla fall. Och idag tänker jag inte låta någon sabba mitt goda humör, idag tänker jag skita i tjafs, gnäll å buttra miner.

//Cecilia

Precis som det ska vara - KAOS!

Idag har vi haft en helt vanlig morgon här hemma hos oss - 04:45 slog Mini upp sina små blåoch körde sen ett en timmes pass "hoppa på mamma så hon ändrar sig och visst kliver ur sängen innan 05:30"

 

Upp för att fixa frukost, Mini började sin tjänstgöring i köket, medan jag bäddade hennes säng så hällde hon ut soya på köksgolvet, ställde sig i det och tog fram marmeladen, fick av locket och tog sig en slurk medan hon tog med flaskan och gick med sina söta soya fötter genom hallen in på sitt rum där hennes Zoombie liknande mamma upptäckte hennes påhitt och fick skura golvet och duscha henne. Hon lyckades i farten ner få med sin marmeladflaskan å slängde på sin sovande syster när hon duschat klart. Det vore en överdrift att säga att Guldlock blev glad. 

...inte blev hon gladare när Mini körde spring, ta sats och hoppa på storasyster i hennes säng heller.

Så jag tog Mini under ena armen å marmeladen i andra och gick upp igen för att fixa den där frukosten som Mini hade försökt fixa själv...

...frukosten fortlöpte sen utan hinder och Zoombie mamman vaknade till efter två koppar kaffe. Tog med sina juveler in till vardagsrummet där vi satte oss tillrätta i soffan för att kolla på julkalendern tillsammans när Mini tyckte Guldlocks varma choklad stod i vägen på bordet och hällde den över sin syster så att jag fick två väldigt arga barn här hemma. Guldlock arg som ett bi för att hon tvingades byta kläder och Mini arg som ett bi för att Guldlock blev arg och jag sa till henne. 

What to do? Well jag hämtade en kopp kaffe till och slog mig ner i soffan igen med hopp om att kunna se julkalendern med mina älskade ungar. Jag kom lagom för att se Mini drämma TV kontrollen i huvudet på Guldlock. Så sprutade tårarna på Guldlock och även på Mini efter att jag hade sagt ajabaja dig och i ren sympati för att Guldlock var ledsen och hade ont. Dock fick Guldlock en hel hög pussar och kramar av Mini sen så det är nog glömt nu.

 

Hoppas jag!

 

Det ska bli så skönt att lämna det här kaoset imorgon och fara till Mamsen med familj för årets viktigaste tradition. Det årliga julbordet med Mamma, hennes göbbe och mina syskon med familjer. Eller ja, det är ju bara jag och syster J som har familjer, eller hon har en sambo men det räknas väl, eller? Hur som helst så ska det bli så skönt, så roligt och mysigt och jag har nog aldrig längtat så mycket efter att åka hem till Mamsen som jag gör idag. Det ska bli så skönt att komma hemifrån en helg och bara få vara. Att få den där sista julstämningen som är så välbehövlig så här när dagarna är korta och nätterna långa. Åh vad jag längtar!

 

I väntan på att åka imorgon så bjuder jag på några av julkorten på Guldlock som jag tog i Måndags och inte tror att jag har visat er.

 

Ha en underbar dag alla fina!

 

//Cecilia

Så rörd!

Idag när jag hämtade in posten blev jag så rörd och glad att jag nästan började gråta. Inte en enda räkning men ett brev som jag inte väntat mig låg i brevlådan. Tejpen avslöjade dock det super hemliga brevets avsändare. 

Therese från The Buppa Brand. Ingen stor grej men så oväntad, så generös och väldigt snällt brev var det. Två par vantar till Mini från favorit märket Molo. Varför jag fick det, det får ni fråga henne för jag vet inte. 

Men det jag vet är att Therese är en oerhört generös, snäll och mån om andra människa. Hon brinner för välgörenhet av olika slag. Utöver sitt eget företag som är The Buppa Brand - färgglada produkter åt färgsprakande barn så är hon bla. volontär på Ronald McDonalds hus i Lund där hon inte bara bakar med barnen utan även är väldigt mån om att föräldrarna får sin tid för avslappning. Nu i Måndags ordnade hon dit frisör, massör och annat folk och lät föräldrarna få en stund för sig själva där de blev ompysslade. Någon som verkligen behövs när man bor på sjukhus med det värdefullaste man har - sitt barn. Hon har även skänkt åkpåsar och dynor dit för att de ska slippa slita av klädseln på vagnarna och tvätta dem när barnen använt dem mellan Ronald McDonals huset och sjukhuset. Det är kanske en droppe i havet eller något var och varannan människa gör men det känns så äkta, så geniuint att jag blir rörd varje gång jag ser vad hon drar ihop.

Hon är en grym förebild. En sådan förebild som man vill att ens barn ska ha. En sån förebild man själv vill vara.

Det var en stor ära för mig när hon frågade om jag ville gästblogga hos henne, ett inlägg som publicerades för ett par veckor sedan. Något som skulle inspirera och vara jag. Det var en stor ära och jag hoppas att jag förvaltade den väl. 

För mig förknippas The Buppa Brand för alltid med välgörenhet, tack vare Therese och jag kan lova er alla att jag hellre köper en barnprodukt för det dubbla priset hos The Buppa Brand än någon annanstans för jag vet att de är gjorda med kärlek och på ett schysst sätt plus att de ger något tillbaka till alla de som behöver det. 

Du är grym Therese och jag är oerhört tacksam över att ha lärt känna dig (känner vi varandra!??), du gjorde min dag idag! Tack för att Du är Du! Tack för det oväntade, super fina brevet! Tusen Tack!

//Cecilia

Stopp, stopp, stopp!

Nu går det lite för fort här!! 6 December, redan?! Seriöst, det ÄR galet!

Nog för att Tomten är klar med sitt arbete här hemma men resten då? Ja, alltså julmaten, å julgodiset å allt annat? Jag har inte tid med det här - speciellt inte när vädergudarna har bestämt att det ska snöa oavbrutet i en evighet så vi har en halv meter snö över allt och måste skotta en gång i timmen för att vara säkra på att komma ut. Då har jag inte tid med sånt!

I helgen ska vi dessutom ta vårt pick och pack och åka hem till Mamsen. Det är dags för det årliga julbordet som hon bjuder mig och mina syskon med familjer på (tack Mamma!!). Det ska bli extra mysigt i år faktiskt. Extra mysigt eftersom världen har slagit runt för vår familj i år och det nu är tid för oss att bara få vara. Att bara få njuta lite av att inte tänka på allt, att bara få vara tillsammans. 

Så kanske kan jag stoppa tiden lite i helgen och sen njuta resten av December ut, vad tror ni om det?

//Cecilia