Precis som det ska vara - KAOS!

Idag har vi haft en helt vanlig morgon här hemma hos oss - 04:45 slog Mini upp sina små blåoch körde sen ett en timmes pass "hoppa på mamma så hon ändrar sig och visst kliver ur sängen innan 05:30"

 

Upp för att fixa frukost, Mini började sin tjänstgöring i köket, medan jag bäddade hennes säng så hällde hon ut soya på köksgolvet, ställde sig i det och tog fram marmeladen, fick av locket och tog sig en slurk medan hon tog med flaskan och gick med sina söta soya fötter genom hallen in på sitt rum där hennes Zoombie liknande mamma upptäckte hennes påhitt och fick skura golvet och duscha henne. Hon lyckades i farten ner få med sin marmeladflaskan å slängde på sin sovande syster när hon duschat klart. Det vore en överdrift att säga att Guldlock blev glad. 

...inte blev hon gladare när Mini körde spring, ta sats och hoppa på storasyster i hennes säng heller.

Så jag tog Mini under ena armen å marmeladen i andra och gick upp igen för att fixa den där frukosten som Mini hade försökt fixa själv...

...frukosten fortlöpte sen utan hinder och Zoombie mamman vaknade till efter två koppar kaffe. Tog med sina juveler in till vardagsrummet där vi satte oss tillrätta i soffan för att kolla på julkalendern tillsammans när Mini tyckte Guldlocks varma choklad stod i vägen på bordet och hällde den över sin syster så att jag fick två väldigt arga barn här hemma. Guldlock arg som ett bi för att hon tvingades byta kläder och Mini arg som ett bi för att Guldlock blev arg och jag sa till henne. 

What to do? Well jag hämtade en kopp kaffe till och slog mig ner i soffan igen med hopp om att kunna se julkalendern med mina älskade ungar. Jag kom lagom för att se Mini drämma TV kontrollen i huvudet på Guldlock. Så sprutade tårarna på Guldlock och även på Mini efter att jag hade sagt ajabaja dig och i ren sympati för att Guldlock var ledsen och hade ont. Dock fick Guldlock en hel hög pussar och kramar av Mini sen så det är nog glömt nu.

 

Hoppas jag!

 

Det ska bli så skönt att lämna det här kaoset imorgon och fara till Mamsen med familj för årets viktigaste tradition. Det årliga julbordet med Mamma, hennes göbbe och mina syskon med familjer. Eller ja, det är ju bara jag och syster J som har familjer, eller hon har en sambo men det räknas väl, eller? Hur som helst så ska det bli så skönt, så roligt och mysigt och jag har nog aldrig längtat så mycket efter att åka hem till Mamsen som jag gör idag. Det ska bli så skönt att komma hemifrån en helg och bara få vara. Att få den där sista julstämningen som är så välbehövlig så här när dagarna är korta och nätterna långa. Åh vad jag längtar!

 

I väntan på att åka imorgon så bjuder jag på några av julkorten på Guldlock som jag tog i Måndags och inte tror att jag har visat er.

 

Ha en underbar dag alla fina!

 

//Cecilia

Julkort

Äntligen har jag fått tummen ur och börjat ta julkort på kidsen, bättre sent än aldrig eller vad är det man säger?

Idag fotade jag Mini medan de andra var i skolan. Lättast så då hon är tveklöst den minst samarbetsvilliga ettåring just nu. Allt var roligare än att bli fotad av Mamma tror jag hon tyckte. I alla fall var det roligare att riva kulisserna, äta rekvisitan även om den till viss del bestod av julgransbelysning. Det var tom roligare att mata rekvisitan med pepparkakor än att samarbeta lite med sin Mamma. Men skam den som ger sig, av drygt 240 bilder blev 18 något att ha. 18 bilder jag kan stå för och som jag anser duger. Det är ju i alla fall bättre än inga...;)

På måndag ska jag ta julkorten på Guldlock och sen kommer en kompis för att få sina söner och sin hund fotograferad av mig. Hon vill dock ha lite mer annorlunda julkort så jag måste söka lite inspiration under helgen så de blir så jag kan stå för dem.

Korten på Guldlock är jag inte det minsta oroliga över - jag vet precis hur jag vill ha dem men å andra sidan vet jag ju inte säkert att hon är helt med på mina noter och då kan det bli absolut inga foton som jag kan stå för på henne för då komme rhon göra allt för att göra tvärtemot vad jag säger och vill. Jag känner den bruttan allt för väl, det ska ni veta. Jag kan lova er att jag har en triljon foton på henne där hon bara lipar eller vänt sig om - allt för att få som hon vill. Men när hon samarbetar eller rättare sagt när vi samarbetar då får vi oftast de absolut vackraste bilderna på henne. Men tyvärr är vi lika envisa båda två så jag tror jag får ladda med mutor. Det lär dock inte räcka med en eller ett par pepparkakor för att muta den bruden...

Bjuder på ett par av bilderna från dagens fotografering av Mini så här strax innan första advent. Enjoy!

//Cecilia

Lycklig!

Idag är jag så där fånigt lycklig. Så oerhört tacksam för det jag har, min familj, mina nära och kära.

Minis rum är äntligen klart!

Lek och bus på förmiddagen på Stor och Liten med Mini och en massa fler fina barn och Mammor. Sedan besök av en underbar vän som jag tyvärr träffar för sällan men snart har även hon en Mini och dejterna kan förhoppningsvis bli tätare.

Jag börjar bli klar med det där oj, oj som jag fick förfrågan om i förra veckan.

Jag har världens bästa, mest underbara döttrar, sambo och bonussöner - världens bästa!

Ja, idag är bara en sån där tok bra dag som man önskar att varje dag var.

//Cecilia

Mini har blivit stor!

 I natt, 1 år, 3 månader och 27 dagar gammal premiär sov Mini i sitt eget rum. Hon har haft sitt rum som lekrum en längre tid men nu har vi äntligen målat det och gjort i ordning allt - med undantag för fondväggen som blivit försenad från leverantören och kommer först nästa vecka. Jag lovar förresten att bilder kommer när rummet är helt klart.

 

Men igår var alltså hennes rum så färdigt att hon kunde sova där. Hon somnade som en stock som vanligt 19:45 och sov sen till 23:50 då hon vaknade och var ledsen men somnade om fort då jag varit uppe hos henne och gett henne napp och snutte sen sov hon i princip hela natten fram till 06:15 då hon vaknade glad som en lärka.

 

Underbart!

 

Dels att det gick så smidigt dels att hon i princip aldrig sovit så bra som hon gjorde i natt och det bådar ju gott inför framtiden...:)

 

Vår stora lilla prinsessa.

 

När har era barn börjat sova i egna rum? Hur har ni gjort? Alltid roligt att veta...:)

 

//Cecilia

Det luktar fuffens..

Idag hände något som A L D R I G någonsin har hänt här hemma - Guldlock bad om att få dammsuga nedervåningen. Hon gjorde det dessutom!

 

Kan tillägga att det var faktiskt inte alls så skitigt som man kan tro när hon ber om det så nu undrar jag vad hon vill ha ut av det erbjudandet

E G E N T L I G E N för det kan väl inte bara vara så att hon ville hjälpa sin Mamma utan en baktanke? Det luktar helt enkelt lite fuffens.

 

Eller så är hon bara precis så go som hon är allt som oftast...:)

 

När Guldlock ändå var i farten hjälpte Mini till med skurhinken så nu har vi det skinande rent här hemma igen - underbara ungar!

 

//Cecilia

This is Me and My family

Jag är som de flesta andra, tvåbent, huvudet uppåt och fötterna nedåt. Varken mer eller mindre - eller snarare mer än mindre kanske förresten. Men, men det är mitt livsprojekt att få bort valkar, celluliter och överflödigt fett så jag har inte så himla bråttom - hellre att när det har lämnat mig aldrig mer kommer tillbaka än att det bara försvinner för en kvart eller så.

Jag hör helt enkelt inte till de lyckligt lottade som kan äta vad som utan att det syns - men jag hör helt klart till de lyckligt lottade på andra plan i livet. Jag har världens underbaraste döttrar - Mini som är det bästa misstag vi gjort - det blev ett hoppsan och aldrig har vi väl varit lyckligare över det. Mini är en bestämd liten fröken på snart 15 månader som älskar att klättra, dansa och hitta på tok. Att hänga med syrran, Guldlock är också väldigt skoj.

Guldlock är om möjligt ännu envisare än Mini och just nu i värsta preeteen åldern någonsin, snart 9 år och tror inte bara att världen kretsar kring henne utan även att hon kan styra den - tänk om det ändå hade varit så väl..

...hon älskar också att dansa men på första plats på hennes älskalista ligger nog ponnyn Zita, skolan gillar hon inte alls just nu men hade de bara fått lite mer läxor hade den varit okej tycker hon, undrar just om hon säger det samma om en fyra, fem år. Hon är en jävel på att blinka med sina blå och få precis vad hon vill också - den egenskapen ska man inte underskatta.

 

Mellanbus är min bonusson, han är snart 13 år och i värsta tonårsrevolten - hela världen kretsar kring honom, tror han och det han inte kan styra vilket ju faktiskt inte är så himla mycket i det stora hela försöker han med charm att erövra. Att skejta och spela dator är livet, när inte mobilen sitter som fastklistrad i näven på honom - hur många SMS kan man skicka på en dag egentligen!?

Den förlorade är snart 17 år, sambons äldste son och en ganska redig tonåring som har koll på läget - i alla all om man frågar honom. Han bor här hemma men vi ser inte till honom så ofta, det är skola, plugg och ännu mera skola - aldrig har han pluggat så mycket som han gör sedan han började på gymnasiet - skola och plugg är enligt min egen vetenskapligaundersökning synonymer för kompisar, tjejer, lan och fester - to bad att jag inte är så gammal att jag inte minns hur det var att vara 17 år..

Sen har vi han den där som nästan alltid glömmer att ta med soppåsen ut, som skämmer bort Mini, Guldlock, Mellanbus och den förlorade, som glömmer min födelsedag och som man måste påminna att ringa sin Mamma och gratulera på hennes födelsedag - mitt livs kärlek, helt klart. Fast det där med soppåsarna kan bli rätt jobbigt ibland...

Det är jag och min familj - det är kring dessa underbara människor min vardag kretsar - det är om oss ni kommer få höra både det ena och andra om.

//Cecilia