Jag lever!

Jajemän, jag lever och mår fin fint faktiskt dock skiner solen, dagarna går åt att träna, vara med familjen och ta hand om barnen så jag hinner inte sitta vid datorn som förr. Mini  har dessutom slutat sova middag så här våren till ära - skönt på ett sätt men inte på ett annat...

 

...det var ju mina minuter all alone förr, nu är mina minuter all alone milen i någon motionsslinga med Winnerbäck i öronen. Underbart att se våren från sin bästa sida i den bästa miljön i en kropp med mer ork, energi och glädje än på länge.

 

 

Min viktresa fortsätter - jag har nu gått ner 21,6 kg sedan 2 Januari och har nu en 7:a först på vågen - något jag aldrig hade trott på om någon sagt det till mig för ett halvår sedan - dock vill jag inte låta den här bloggen bli en viktblogg så jag har för att ventilera en del saker jag kommit fram till, med och motgångar startat en ny blogg för det ändamålet - där kan ni som är intresserade fortsätta följa min resa mot ett hälsosammare liv.

 

Och den här bloggen, ja den ska nog få leva vidare men sporadiskt och när jag känner för det - tycker inte om att skriva "bara för att" så så får det bli. Men lite oftare ska det nog kunna bli i alla fall...

 

Ha en underbar kväll gott folk!

 

//C

Vabruari med rätt att sprida baciller

Well anledningen till att jag inte hunnit blogga heter Vabruari - har aldrig varit med om liknande någonsin.

Ett par strödagar har vi alla varit friska annars har någon legat däckad hela tiden. Nu är det jag, mini och han den där som har feber och ont i hela kroppen men mest halsen - snälla låt detta vara slutspurten på årets sista virus och att våren snart kommer med sol och värme utan baciller, jag orkar seriöst inte en omgång till!

//Cecilia

Inte alltid som man tänkt sig...:/

Igår fyllde jag 32 år. Det hade jag planerat att fira med min underbara familj, god mat och lite tårta efter ett träningspass på 90 minuter. Det skulle jag unna mig och jag såg fram så emot det.

Istället fick jag ringa hem Guldlock från skolan och åka akut till KSS med Mini som plötsligt hade över 40 graders feber och inga andra symptom. Han den där var på kundbesök 25 mil bort så jag fick lösa logistiken själv.

Efter en himla massa undersökningar och prover stod det klart att hon hade en urinvägsinfektion igen och det var väl helt enkelt tur att vi följde barnmottagningens råd att åka in illa kvickt även om även jag, trots minis historia tycker det känns rätt löjligt att ringa dem för "lite" feber.

Det som kändes surast var att vi förra veckan var in för kontroll av hennes njurar, i och med den här urinvägsinfektionen börjar hela karusellen om med nya undersökningar och mer antibiotika.

Men det är ändå tur att de har koll på vår Minibus, vi är i goda händer på sjukhuset och även om dagen inte blev som jag tänkt mig igår så var det det bästa för mini. Och vi slapp efter många om och men stanna över natten och landade här hemma igen vid 20:30. Då hade Guldlock som så tålmodigt varit med på sjukhuset fått välja kvällsmat - sushi!

Man kan ju undra varför jag aldrig lär mig att ta med något att äta för mat är inget som finns i överflöd på Barnmottagningen inte...

...nu ligger vi i soffan mini och jag, hon sovandes med 39,8 i feber och jag trött efter gårdagens alla anspänningar.

//Cecilia

Bilderna får jag fixa sen - de hamnar så konstigt när jag skriver från mobilen..:)

Viktdag!

Idag är min dag att vägas, likaså var det dags för Mini att vägas.

Jag har senaste veckan gått ner 0,6 kg, är nöjd även om ett kilo till så klart hade varit välkommet men tålamod, hålla ut och Inge ge upp. - är ju trots allt bättre än plus..:)

Minibus fick ett Ok i rumpan på 18-månaders kontrollen. 86,5 cm lång var fröken, inte konstigt att jag fått rensa ur en himla massa kläder ut garderoben. Vikten hade gått uppåt, inte fort eller mycket men förhoppningsvis klarar hon att få lugnande imorgon. Jag håller tummarna för det för jag vill inte att hon sövs, än mindre att hon "bara" spänns fast..:/

Men det får morgondagen helt enkelt utvisa.

Kram på er och ta hand om er!

/ Cecilia

Helgen som gick

Sen jag började träna har jag mer ork och energi än någonsin. Igår utnyttjade vi det hela familjen genom att åka ut till stallet, Mini och mellanbus red även de, ja till och med han den där tog en kort tur men mest av allt red Guldlock, eller ja hon red en häst och de andra tre fick turas om med den andre.

 

Guldlock har blivit riktigt duktig och det visade sig än er när jag inte kunde springa och hjälpa henne i tid och otid, hon fick helt enkelt klara det helt själv och gjorde det med bravur. Duktigaste bruden! En oplanerad barbacka galopp i snön och leendet ville inte släppa från henne alls. Min stora sötfis!

 

Sen var det hem och träna, träna, träna varje dag. 40 minuter på crossen och 30 minuter armar och rumpa senare var jag mer död än levande i kroppen men med mer energi än någonsin. Det lär behövas inför den här veckan som bjuder på sjukhusbesök med Mini som ska genomgå ytterligare en isotopröntgen för sina njurar - jag håller tummarna att hon imorgon på BVC väger mer än 10 kg så att hon kan få lugnande. Annars går det här Mammahjärtat sönder.

 

Imorgon ska Syster Mys till sjukhuset också - "rutinkontroll" - hur sjukt är inte det att det kallas rutinkontroll?! Vem vill ha rutiner av kontroller liksom?! Well dit ska hon i alla fall och jag hoppas att alla värden ser bra ut att de är snälla mot henne och att hennes lungor börjat återhämta sig.

 

På torsdag är det begravning. Begravning av min Bonusfarfar - det känns som varje dag den här veckan har sin motgång, sitt hinder och sin utmaning - ingen rolig vecka helt enkelt men en nödvändig.

 

En vecka då jag kommer att uppskatta det jag har än mer. Ibland behövs dessa veckor även om jag så klart helst inte vill att någon ska gå bort eller behöva tillbringa tid på sjukhus men det ger en ett annat perspektiv på saker och ting. En tacksamhet över det man haft och det man har. Jag har många fina minnen av K-E och de ska jag bevara djupt inom mig för alltid.

 

Ta hand om dig och dina nära!

 

/ Cecilia

Intensiv start på året

Året har börjat bra. Bättre än vad förra både började och slutade.

 

Men att det börjat så bra har betytt att det varit extremt intensivt - därför har bloggandet kommit lite i kläm. Mycket finns att skriva och massor har jag velat få ur mig den senaste tiden - mest positiva saker men även lite sura miner från min sida hur som helst - nu börjar allt falla in i nya rutiner och vardagen traskar på och äntligen ska det bli skönt att hinna blogga igen.

 

Att släppa ut lite, berätta om saker och ting men även skriva om funderingar kring saker och ting.

 

Jag vill när jag nu ändå är inne och skriver lite säga ett super stort grattis till en vän som förra veckan blev Mamma för första gången till en liten Viper - Grattis vännen!! Han är sååå söt och jag ser fram emot att träffa er när du orkar och kan.

 

Sen vill jag säga ett stort grattis till en annan vän som fyller år idag, tiden går så fort - redan 22 år...;) Grattis snygging, ha det så skönt på spa't ikväll, vi ses nästa vecka!!!

 

Nu vaknade Minibus så jag återkommer i kväll och skriver mer om min nystart av mitt liv så här i början av 2013.

 

Ha en fortsatt trevlig dag alla!

 

/ Cecilia

Jag skäms!!

Nu börjar jag tycka att det börjar bli lite löjligt!

Emil i Lönneberga hissar upp sin syrra i flaggatången, han blir stup full av jästa körsbär, Mio Min Mio dödar Kato, Pippi Långstrump bär runt på sin häst, Madicken hoppar från tak. Det är det ingen som klagar på, ingen är rädd att barnen ska ta efter, även om just min Mamma borde ha tänkt den tanken innan jag klättrade upp på lekstugan med paraplyt i högsta hugg för att hoppa. Men nej, hon tänkte aldrig tanken innan hon såg mig, sin då 6-7 åriga dotter på taket.

Hur fasen kan man då anmäla årets julkalender - Mysteriet på Greveholm, Grevens återkomst?! Har man som förälder inget vettigare för sig då?!

För att stora syster föreslår att de ska göra anden i glaset och för att det är spöken med - små barn kan ju bli rädda och större kan fastna i ockulta vanor. Ehm, eller nått, jag menar jag tror seriöst inte fler barn gör anden i glaset än vad barn hissar upp sina systrar i flaggstången eller dödar onda riddare...

Mitt hetast tips till er oroliga föräldrar med för mycket tid över är att ta den tiden till att kolla på julkalendern TILLSAMMANS med ert barn och prata med dem om det som visas då kan både ni och barnet förmodligen sova gott sen. Utan att julkalendern ska bli något lullullprogram utan mening!

Jag anser att det är föräldrars ansvar att välja vad deras barn ser och att lära dem rätt och fel, vad man bör och inte - det ansvaret ligger inte på SVT - tycker någon förälder det så borde den kanske överväga att gå en grundläggande kurs i vad ett föräldraskap innebär och hur man bäst förvaltar det...

...eller för all del anmäl vart enda program, bok och film ni kan komma på...

//Cecilia

Så ledsen men ändå så lycklig och glad!

Sitter i bilen. Snart är 15 mil avverkade, bara 15 kvar...

Barnen är som vanligt måttligt roade av resan. Mini somnade just, Guldlock och Mellanbus sitter med varsin telefon och spelar.

Han den där kör.

Jag sitter här och är trots resten av familjens rätt dystra miner glad. Lycklig med längtan i magen men också lite ledsen. Längtan att komma hem, ledsen för att min familj inte kan förstå vad det betyder för mig att åka hem.

Hem till Mamsen. Det som ju faktiskt för alltid är hem. Ibland så känns dessa 30 mil mellan mig, mamma och mina syskon så evighets långa. Så långa att det gör ont i hela kroppen. Jag kan verkligen sakna att bara kunna gå över utan att planera. Sanna de där vardagssakerna vi kunde göra när vi bodde nära.

Jag älskar mitt liv i det som till vardags är mitt hem men det är något speciellt att då komma hem till Mamma. Jag skulle vilja ge mina barn möjligheten att bara gå över till Mormor men det är en omöjlighet med detta avstånd. Då kan jag bli så ledsen att barnen måste tjafsa å han den där måste stånka och stöna om att resan är så jobbig och det skulle va så skönt att bara vara hemma. Det gör mig så ledsen för jag vill hem!

Ja, Mamsen kan va pain in the ass, syster J och jag kan ryka ihop som katt och hund MEN jag älskar dem trots sina brister! Och mina brister för inte heller jag är perfekt.

Men jag håller tyst för det spelar ingen roll hur många gånger jag säger det, det stånkas, stönas och tjafsas lika mycket bästa gång i alla fall. Och idag tänker jag inte låta någon sabba mitt goda humör, idag tänker jag skita i tjafs, gnäll å buttra miner.

//Cecilia

Så rörd!

Idag när jag hämtade in posten blev jag så rörd och glad att jag nästan började gråta. Inte en enda räkning men ett brev som jag inte väntat mig låg i brevlådan. Tejpen avslöjade dock det super hemliga brevets avsändare. 

Therese från The Buppa Brand. Ingen stor grej men så oväntad, så generös och väldigt snällt brev var det. Två par vantar till Mini från favorit märket Molo. Varför jag fick det, det får ni fråga henne för jag vet inte. 

Men det jag vet är att Therese är en oerhört generös, snäll och mån om andra människa. Hon brinner för välgörenhet av olika slag. Utöver sitt eget företag som är The Buppa Brand - färgglada produkter åt färgsprakande barn så är hon bla. volontär på Ronald McDonalds hus i Lund där hon inte bara bakar med barnen utan även är väldigt mån om att föräldrarna får sin tid för avslappning. Nu i Måndags ordnade hon dit frisör, massör och annat folk och lät föräldrarna få en stund för sig själva där de blev ompysslade. Någon som verkligen behövs när man bor på sjukhus med det värdefullaste man har - sitt barn. Hon har även skänkt åkpåsar och dynor dit för att de ska slippa slita av klädseln på vagnarna och tvätta dem när barnen använt dem mellan Ronald McDonals huset och sjukhuset. Det är kanske en droppe i havet eller något var och varannan människa gör men det känns så äkta, så geniuint att jag blir rörd varje gång jag ser vad hon drar ihop.

Hon är en grym förebild. En sådan förebild som man vill att ens barn ska ha. En sån förebild man själv vill vara.

Det var en stor ära för mig när hon frågade om jag ville gästblogga hos henne, ett inlägg som publicerades för ett par veckor sedan. Något som skulle inspirera och vara jag. Det var en stor ära och jag hoppas att jag förvaltade den väl. 

För mig förknippas The Buppa Brand för alltid med välgörenhet, tack vare Therese och jag kan lova er alla att jag hellre köper en barnprodukt för det dubbla priset hos The Buppa Brand än någon annanstans för jag vet att de är gjorda med kärlek och på ett schysst sätt plus att de ger något tillbaka till alla de som behöver det. 

Du är grym Therese och jag är oerhört tacksam över att ha lärt känna dig (känner vi varandra!??), du gjorde min dag idag! Tack för att Du är Du! Tack för det oväntade, super fina brevet! Tusen Tack!

//Cecilia

Stopp, stopp, stopp!

Nu går det lite för fort här!! 6 December, redan?! Seriöst, det ÄR galet!

Nog för att Tomten är klar med sitt arbete här hemma men resten då? Ja, alltså julmaten, å julgodiset å allt annat? Jag har inte tid med det här - speciellt inte när vädergudarna har bestämt att det ska snöa oavbrutet i en evighet så vi har en halv meter snö över allt och måste skotta en gång i timmen för att vara säkra på att komma ut. Då har jag inte tid med sånt!

I helgen ska vi dessutom ta vårt pick och pack och åka hem till Mamsen. Det är dags för det årliga julbordet som hon bjuder mig och mina syskon med familjer på (tack Mamma!!). Det ska bli extra mysigt i år faktiskt. Extra mysigt eftersom världen har slagit runt för vår familj i år och det nu är tid för oss att bara få vara. Att bara få njuta lite av att inte tänka på allt, att bara få vara tillsammans. 

Så kanske kan jag stoppa tiden lite i helgen och sen njuta resten av December ut, vad tror ni om det?

//Cecilia

Undrar...

...om man ska försöka bli kompis med symaskinen. Vi är och har ju alltid varit bittra fiender. Har jag tänkt göra något om så bara fålla upp en gardin så har fru symaskin strejkat, trasslat tråd och förstört mer än hjälpt mig.

Men nu känner jag inspirationen flöda (ha, ha vilken klyscha). Vi får se om jag törs mig på en kamp med fru symaskin eller inte...

//Cecilia

Av allt..

...man kan störa sig på. Eller välja att tycka mindre bra om är nog det här det jag stör mig allra mest på hemma hos mig själv - Why lixom?!

Julkort!

Åh, jag vill, jag vill, jag vill! Ta julkort på barnen nu, nu, nu! Inte sen eller senare utan NU har ju massor av inspiration nu! Precis nu!

Bara ett litet, eller kanske fyra små problem, har bara ett av barnen hemma och det sover.....

...vad gör man då liksom? Någon som har ett par tre barn att låna ut till mig, eller hundar, katter you name it, vad som helst bara jag får fota mina julkort...;)

 

//Cecilia

Träning.

Idag var Guldlock till ridhuset för lektion med ponnyn hon lånar och det gick riktigt bra.

Tror det är en trött tjej som kommer hem från stallet. Jag och Mini fick smita lite tidigare för att inte Mini skulle skrämma hästarna med sitt trötthetsvrål - nu sitter jag och väntar på att hon ska somna och på att han den där och Guldlock ska komma hem från stallet.Det tar nog en dryg timme till för det ska lastas, borstas, fodras och mockas innan de kan lämna stallet. Tror inte Guldlock klagar dock...:)

Min stora duktig prutt!

//Cecilia

Studiedag med storslagna planer!

Kidsen har studiedag idag så jag tänkte att jag skulle passa på att ta lite nya syskonkort men framförallt julkort.

Tyvärr är min inspiration som bortblåst och kidsens humör på villovägar så jag tror vi tar det en annan dag...

...eller nått...

//Cecilia

Det tråkigaste...

Det absolut tråkigaste med att bo på landet, på en liten ort med typ inga och bara en pizzeria och ICA, vet ni vad det är?!

Att det aldrig är några i lekparken!!

Vi går dit varje dag och inte en endaste

gång har någon varit där. Inga mammor, inga pappor men framförallt inga barn!

Varför allt folk? Var är de?!

Jag tycker verkligen det är skit tråkigt, ja dels för att det typ bara finns en lekpark och den är rätt tråkig men den duger men framförallt då jag är hit flyttad och de andra barnen är så stora att man inte träffar föräldrar till deras kompisar eller syskon till dem i Minis ålder. Det suger lite måste jag säga för när vi bodde i Västerås var det ett så bra ställe att träffa nya mammor och kompisar på. Nu blir det lite ensamt ibland.

Men, men inte mycket att göra åt, vi fortsätter gå till lekparken och vem vem en vacker dag någon mer är där...

//Cecilia

Veckan som gått

I ett rasande tempo har veckan gått. Knappt så jag hunnit med själv...

Jag, Mini och Guldlock har varit mycket själva i veckan. Mellanbus & den förlorade har varit hos sin Mamma och han den där har som han brukar jobbat...

I början av veckan tog jag och mini tag i julklappsbestyren så nu är vi klara med dem,skönt! Jag brukar vanligtvis vara ute i sista sekund, typ den 23:e men nu är alla klappar klara och jag kan luta mig tillbaka och se på när andra irrar runt i sista sekund, kanske åka in till stan på Tomtenatta och ta en fika och kika på folk...:)

Imorgon blir det kalas för hela slanten här hemma, Mellanbus och den förlorade ska firas av släkten. Så egentligen borde jag verkligen inte sitta å slö surfa på mobilen utan stå i köket och fixa tårtan men jag känner inte för det alls så det får bli imorgon det...

//Cecilia

Det är mycket nu..

...men ett par saker står fast, imorgon hoppas jag hinna komma med flera inlägg av olika karaktär, ett helt klart med vinnaren av den super fina åkpåsen från The Buppa Brand men även om krig, elände, vardagshjältar och förebilder.

Ha en fortsatt underbar lördag ni alla..

//Cecilia

ÄNTLIGEN!

Nu är Minis rum äntligen klart. Igår satte han den där upp tapeten och svor så jag fick hålla för öronen på barnen...;)

 

Fint blev det i alla fall och jag är jätte nöjd, likaså alla andra här hemma. Nu är det äntligen ett riktigt barnrum som gjort för lek och bus. Gröna gardiner så är det precis som jagvill ha det. Där kanske ni sitter på tips förresten, vart hittar jag snygga (gärna inte allt för dyra) gardiner eller tyger att sy till gardiner i grönt till Minis rum?!

 

 

Imorgon ska jag förresten avslöja något för er - det där oj, oj, oj, men nu är det dags att fixa mellis till Mini...

 

//Cecilia

Lycklig!

Idag är jag så där fånigt lycklig. Så oerhört tacksam för det jag har, min familj, mina nära och kära.

Minis rum är äntligen klart!

Lek och bus på förmiddagen på Stor och Liten med Mini och en massa fler fina barn och Mammor. Sedan besök av en underbar vän som jag tyvärr träffar för sällan men snart har även hon en Mini och dejterna kan förhoppningsvis bli tätare.

Jag börjar bli klar med det där oj, oj som jag fick förfrågan om i förra veckan.

Jag har världens bästa, mest underbara döttrar, sambo och bonussöner - världens bästa!

Ja, idag är bara en sån där tok bra dag som man önskar att varje dag var.

//Cecilia