Inte alltid som man tänkt sig...:/

Igår fyllde jag 32 år. Det hade jag planerat att fira med min underbara familj, god mat och lite tårta efter ett träningspass på 90 minuter. Det skulle jag unna mig och jag såg fram så emot det.

Istället fick jag ringa hem Guldlock från skolan och åka akut till KSS med Mini som plötsligt hade över 40 graders feber och inga andra symptom. Han den där var på kundbesök 25 mil bort så jag fick lösa logistiken själv.

Efter en himla massa undersökningar och prover stod det klart att hon hade en urinvägsinfektion igen och det var väl helt enkelt tur att vi följde barnmottagningens råd att åka in illa kvickt även om även jag, trots minis historia tycker det känns rätt löjligt att ringa dem för "lite" feber.

Det som kändes surast var att vi förra veckan var in för kontroll av hennes njurar, i och med den här urinvägsinfektionen börjar hela karusellen om med nya undersökningar och mer antibiotika.

Men det är ändå tur att de har koll på vår Minibus, vi är i goda händer på sjukhuset och även om dagen inte blev som jag tänkt mig igår så var det det bästa för mini. Och vi slapp efter många om och men stanna över natten och landade här hemma igen vid 20:30. Då hade Guldlock som så tålmodigt varit med på sjukhuset fått välja kvällsmat - sushi!

Man kan ju undra varför jag aldrig lär mig att ta med något att äta för mat är inget som finns i överflöd på Barnmottagningen inte...

...nu ligger vi i soffan mini och jag, hon sovandes med 39,8 i feber och jag trött efter gårdagens alla anspänningar.

//Cecilia

Bilderna får jag fixa sen - de hamnar så konstigt när jag skriver från mobilen..:)

Viktdag!

Idag är min dag att vägas, likaså var det dags för Mini att vägas.

Jag har senaste veckan gått ner 0,6 kg, är nöjd även om ett kilo till så klart hade varit välkommet men tålamod, hålla ut och Inge ge upp. - är ju trots allt bättre än plus..:)

Minibus fick ett Ok i rumpan på 18-månaders kontrollen. 86,5 cm lång var fröken, inte konstigt att jag fått rensa ur en himla massa kläder ut garderoben. Vikten hade gått uppåt, inte fort eller mycket men förhoppningsvis klarar hon att få lugnande imorgon. Jag håller tummarna för det för jag vill inte att hon sövs, än mindre att hon "bara" spänns fast..:/

Men det får morgondagen helt enkelt utvisa.

Kram på er och ta hand om er!

/ Cecilia

Helgen som gick

Sen jag började träna har jag mer ork och energi än någonsin. Igår utnyttjade vi det hela familjen genom att åka ut till stallet, Mini och mellanbus red även de, ja till och med han den där tog en kort tur men mest av allt red Guldlock, eller ja hon red en häst och de andra tre fick turas om med den andre.

 

Guldlock har blivit riktigt duktig och det visade sig än er när jag inte kunde springa och hjälpa henne i tid och otid, hon fick helt enkelt klara det helt själv och gjorde det med bravur. Duktigaste bruden! En oplanerad barbacka galopp i snön och leendet ville inte släppa från henne alls. Min stora sötfis!

 

Sen var det hem och träna, träna, träna varje dag. 40 minuter på crossen och 30 minuter armar och rumpa senare var jag mer död än levande i kroppen men med mer energi än någonsin. Det lär behövas inför den här veckan som bjuder på sjukhusbesök med Mini som ska genomgå ytterligare en isotopröntgen för sina njurar - jag håller tummarna att hon imorgon på BVC väger mer än 10 kg så att hon kan få lugnande. Annars går det här Mammahjärtat sönder.

 

Imorgon ska Syster Mys till sjukhuset också - "rutinkontroll" - hur sjukt är inte det att det kallas rutinkontroll?! Vem vill ha rutiner av kontroller liksom?! Well dit ska hon i alla fall och jag hoppas att alla värden ser bra ut att de är snälla mot henne och att hennes lungor börjat återhämta sig.

 

På torsdag är det begravning. Begravning av min Bonusfarfar - det känns som varje dag den här veckan har sin motgång, sitt hinder och sin utmaning - ingen rolig vecka helt enkelt men en nödvändig.

 

En vecka då jag kommer att uppskatta det jag har än mer. Ibland behövs dessa veckor även om jag så klart helst inte vill att någon ska gå bort eller behöva tillbringa tid på sjukhus men det ger en ett annat perspektiv på saker och ting. En tacksamhet över det man haft och det man har. Jag har många fina minnen av K-E och de ska jag bevara djupt inom mig för alltid.

 

Ta hand om dig och dina nära!

 

/ Cecilia

Onsdag!

Om en vecka är vi på sjukhuset med Mini. Bläää för det! Hatar sjukhus, älskar att de har kolla och att de gör vad som är bäst för Mini. Men hatar stela sjukhusgula korridorer och lukten av sterila rum, ljuden från sirener och sparkcyklarna läkarna far runt på i kulvertarna. Hatar vanmakten att stå brevid och se på när de sticker ens barn, när de gör allt det där man som inetr mantra upprepar i huvudet är det bästa för ens barn.

Gillar det icke!

Men vad jag gillar mer är mitt nya liv - mitt liv med mer träning - 60 till 90 minuter 6 dagar i veckan och mindre mat, endast en portion per måltid och så nyttigt jag bara kan. Min plan är att gå ner 30 kg till nyår men fram till dess har jag en massa delmål. -10 kg så blir det gymkort, 15 kg vill jag ha tappat den 3 Juni då jag ska springa Blodomloppet. -20 kg då blir det ny garderob, ut med det gamla in med det nya!

-30 kg blir en överraskning.

Jag ser det inte som att jag bantar utan dom att jag ändrar hela mitt liv. Jag förbjuder mig ingenting men tänker på vad jag stoppar i mig och att mindre nyttiga saker kräver mer träning liksom fler snabba kalorier gör mig tröttare på dit. Jag mår sjukt bra, är piggare å känner mig mer tillfreds redan nu. Det känns som jag längtar efter att träna - jag är aldrig hungrig eller sugen på något speciellt så blodsockret har nog landat och hålls stabilt. Det är skönt! Det är även skönt att redan se resultat - jag har sedan 2 Januari gått ner drygt 4 kg. Sen vet jag att det inte kommer gå lika lätt hela tiden men det är då jag ska komma ihåg att det är för min skull jag gör detta, för mitt välbefinnande och för att jag gillar träningen och att inte äta för mycket.

Jag ska fixa det, så är det bara, det finns inga genvägar utan bara hårt slit och ett jävlar anamma!

/ Cecilia

Precis som det ska vara - KAOS!

Idag har vi haft en helt vanlig morgon här hemma hos oss - 04:45 slog Mini upp sina små blåoch körde sen ett en timmes pass "hoppa på mamma så hon ändrar sig och visst kliver ur sängen innan 05:30"

 

Upp för att fixa frukost, Mini började sin tjänstgöring i köket, medan jag bäddade hennes säng så hällde hon ut soya på köksgolvet, ställde sig i det och tog fram marmeladen, fick av locket och tog sig en slurk medan hon tog med flaskan och gick med sina söta soya fötter genom hallen in på sitt rum där hennes Zoombie liknande mamma upptäckte hennes påhitt och fick skura golvet och duscha henne. Hon lyckades i farten ner få med sin marmeladflaskan å slängde på sin sovande syster när hon duschat klart. Det vore en överdrift att säga att Guldlock blev glad. 

...inte blev hon gladare när Mini körde spring, ta sats och hoppa på storasyster i hennes säng heller.

Så jag tog Mini under ena armen å marmeladen i andra och gick upp igen för att fixa den där frukosten som Mini hade försökt fixa själv...

...frukosten fortlöpte sen utan hinder och Zoombie mamman vaknade till efter två koppar kaffe. Tog med sina juveler in till vardagsrummet där vi satte oss tillrätta i soffan för att kolla på julkalendern tillsammans när Mini tyckte Guldlocks varma choklad stod i vägen på bordet och hällde den över sin syster så att jag fick två väldigt arga barn här hemma. Guldlock arg som ett bi för att hon tvingades byta kläder och Mini arg som ett bi för att Guldlock blev arg och jag sa till henne. 

What to do? Well jag hämtade en kopp kaffe till och slog mig ner i soffan igen med hopp om att kunna se julkalendern med mina älskade ungar. Jag kom lagom för att se Mini drämma TV kontrollen i huvudet på Guldlock. Så sprutade tårarna på Guldlock och även på Mini efter att jag hade sagt ajabaja dig och i ren sympati för att Guldlock var ledsen och hade ont. Dock fick Guldlock en hel hög pussar och kramar av Mini sen så det är nog glömt nu.

 

Hoppas jag!

 

Det ska bli så skönt att lämna det här kaoset imorgon och fara till Mamsen med familj för årets viktigaste tradition. Det årliga julbordet med Mamma, hennes göbbe och mina syskon med familjer. Eller ja, det är ju bara jag och syster J som har familjer, eller hon har en sambo men det räknas väl, eller? Hur som helst så ska det bli så skönt, så roligt och mysigt och jag har nog aldrig längtat så mycket efter att åka hem till Mamsen som jag gör idag. Det ska bli så skönt att komma hemifrån en helg och bara få vara. Att få den där sista julstämningen som är så välbehövlig så här när dagarna är korta och nätterna långa. Åh vad jag längtar!

 

I väntan på att åka imorgon så bjuder jag på några av julkorten på Guldlock som jag tog i Måndags och inte tror att jag har visat er.

 

Ha en underbar dag alla fina!

 

//Cecilia

Julkort

Äntligen har jag fått tummen ur och börjat ta julkort på kidsen, bättre sent än aldrig eller vad är det man säger?

Idag fotade jag Mini medan de andra var i skolan. Lättast så då hon är tveklöst den minst samarbetsvilliga ettåring just nu. Allt var roligare än att bli fotad av Mamma tror jag hon tyckte. I alla fall var det roligare att riva kulisserna, äta rekvisitan även om den till viss del bestod av julgransbelysning. Det var tom roligare att mata rekvisitan med pepparkakor än att samarbeta lite med sin Mamma. Men skam den som ger sig, av drygt 240 bilder blev 18 något att ha. 18 bilder jag kan stå för och som jag anser duger. Det är ju i alla fall bättre än inga...;)

På måndag ska jag ta julkorten på Guldlock och sen kommer en kompis för att få sina söner och sin hund fotograferad av mig. Hon vill dock ha lite mer annorlunda julkort så jag måste söka lite inspiration under helgen så de blir så jag kan stå för dem.

Korten på Guldlock är jag inte det minsta oroliga över - jag vet precis hur jag vill ha dem men å andra sidan vet jag ju inte säkert att hon är helt med på mina noter och då kan det bli absolut inga foton som jag kan stå för på henne för då komme rhon göra allt för att göra tvärtemot vad jag säger och vill. Jag känner den bruttan allt för väl, det ska ni veta. Jag kan lova er att jag har en triljon foton på henne där hon bara lipar eller vänt sig om - allt för att få som hon vill. Men när hon samarbetar eller rättare sagt när vi samarbetar då får vi oftast de absolut vackraste bilderna på henne. Men tyvärr är vi lika envisa båda två så jag tror jag får ladda med mutor. Det lär dock inte räcka med en eller ett par pepparkakor för att muta den bruden...

Bjuder på ett par av bilderna från dagens fotografering av Mini så här strax innan första advent. Enjoy!

//Cecilia

ÄNTLIGEN!

Nu är Minis rum äntligen klart. Igår satte han den där upp tapeten och svor så jag fick hålla för öronen på barnen...;)

 

Fint blev det i alla fall och jag är jätte nöjd, likaså alla andra här hemma. Nu är det äntligen ett riktigt barnrum som gjort för lek och bus. Gröna gardiner så är det precis som jagvill ha det. Där kanske ni sitter på tips förresten, vart hittar jag snygga (gärna inte allt för dyra) gardiner eller tyger att sy till gardiner i grönt till Minis rum?!

 

 

Imorgon ska jag förresten avslöja något för er - det där oj, oj, oj, men nu är det dags att fixa mellis till Mini...

 

//Cecilia

Mini har blivit stor!

 I natt, 1 år, 3 månader och 27 dagar gammal premiär sov Mini i sitt eget rum. Hon har haft sitt rum som lekrum en längre tid men nu har vi äntligen målat det och gjort i ordning allt - med undantag för fondväggen som blivit försenad från leverantören och kommer först nästa vecka. Jag lovar förresten att bilder kommer när rummet är helt klart.

 

Men igår var alltså hennes rum så färdigt att hon kunde sova där. Hon somnade som en stock som vanligt 19:45 och sov sen till 23:50 då hon vaknade och var ledsen men somnade om fort då jag varit uppe hos henne och gett henne napp och snutte sen sov hon i princip hela natten fram till 06:15 då hon vaknade glad som en lärka.

 

Underbart!

 

Dels att det gick så smidigt dels att hon i princip aldrig sovit så bra som hon gjorde i natt och det bådar ju gott inför framtiden...:)

 

Vår stora lilla prinsessa.

 

När har era barn börjat sova i egna rum? Hur har ni gjort? Alltid roligt att veta...:)

 

//Cecilia

Yeah!

I natt slog Mini på stort och lät inte sin Mamma sova överhuvudtaget så nu är den här mamman alldeles slut. Det har Mini också varit idag. Trött, grinig och febrig så vi har onekligen tagit det lugnt här hemma idag.

Det mest avancerande jag gjort idag är att att steka falukorv och beställa jultidningarna Guldlock har sålt. Inge mer än det. Skönt!

 

Imorgon ska jag ta och ha lite Mamma & Guldlock tid tillsammans, vi ska handla hem till kvällsmaten som hon har valt och fixa Torsdags mys eftersom hon åker till sin pappa över helgen och grabbarna åker till sin Mamma för en vecka. Då är lite mys på sin plats tycker vi.

//Cecilia

Trött, tröttare, tröttast!

När Mini var nyfödd sov hon ganska bra. Sen slutade hon att gå upp i vikt, hon gick till och med ner istället för upp. Då var helvetes sömnen ett faktum, varannan timme skulle hon väckas för mat, vi kombinerade amning och ersättning och fråga mig inte hur tusan jag stod ut för det vet jag inte. Mini började sakta gå upp i vikt och vi slapp väcka henne men då skulle hon minsann inte sova. Helst inte alls. Från att hon var 2-3 månader tills att hon var 9 månader sov jag aldrig mer än 40 minuter i ett sträck. När det var som värst sov jag nio timmar på fyra dygn.

Helt galet och ordet sömnbrist hade fått en ny betydelse för mig. Mini har nu vid 15 månader sovit tre hela nätter och då pratar vi inte tio timmars nätter utan fem timmars på sin höjd.

Att vila på dagen har varit uteslutet, Mini sover inte då heller, eller ja en timme sover hon efter lunch men då kommer Guldlock hem från skolan, ofta med en kompis eller två och då har det liksom inte riktigt varit läge att vila.

Tro inte att hon sover några hela nätter än inte nä, minst fem sex gånger vaknar hon varje natt - tack och lov är är hon nästan alltid extremt lätt att lägga och somnar om fort men det spelar ju inte så stor roll när man redan blivit väckt för jag somnar inte om lika fort inte.

Nu har vi haft tre skit nätter igen, snorig Mini med krupphosta har resulterat i minimalt med sömn och jag känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre för varje blinkning.

Jag tror bestämt att det blir en tidig kväll idag..

//Cecilia

Krupp

What a night, stackars Mini har haft krupp så nu bär det av till läkaren. Skit!

Å nej vi är inte alltid sjuka men det är lite mycket just nu...

//Cecilia

Det luktar fuffens..

Idag hände något som A L D R I G någonsin har hänt här hemma - Guldlock bad om att få dammsuga nedervåningen. Hon gjorde det dessutom!

 

Kan tillägga att det var faktiskt inte alls så skitigt som man kan tro när hon ber om det så nu undrar jag vad hon vill ha ut av det erbjudandet

E G E N T L I G E N för det kan väl inte bara vara så att hon ville hjälpa sin Mamma utan en baktanke? Det luktar helt enkelt lite fuffens.

 

Eller så är hon bara precis så go som hon är allt som oftast...:)

 

När Guldlock ändå var i farten hjälpte Mini till med skurhinken så nu har vi det skinande rent här hemma igen - underbara ungar!

 

//Cecilia

En timmes lugn och ro

Så där ja då var den här förmiddagen till ända också - vi spenderade den med att vända upp och ner på Öpna Förskolan Mini och jag.

 

Mini körde som vanligt sin one mans show, in i dockvrån med polarna, upp på spisen och dansa ett litet slag - in i kuddrummet och köra slut på 5 åringarna för att sen däcka i mitt knä på samlingen - nu sover hon och jag vilar mig. Bästa stunden på hela dagen - en timmes tystnad, en timme utan att passa på vår lilla vilde, en timme att hinna pissa och äta något innan Mini vaknar och Guldlock kommer hem från skolan.

 

En timmes lugn och ro. En timme att bara vara jag.

 

//Cecilia