Trött, tröttare, tröttast!

När Mini var nyfödd sov hon ganska bra. Sen slutade hon att gå upp i vikt, hon gick till och med ner istället för upp. Då var helvetes sömnen ett faktum, varannan timme skulle hon väckas för mat, vi kombinerade amning och ersättning och fråga mig inte hur tusan jag stod ut för det vet jag inte. Mini började sakta gå upp i vikt och vi slapp väcka henne men då skulle hon minsann inte sova. Helst inte alls. Från att hon var 2-3 månader tills att hon var 9 månader sov jag aldrig mer än 40 minuter i ett sträck. När det var som värst sov jag nio timmar på fyra dygn.

Helt galet och ordet sömnbrist hade fått en ny betydelse för mig. Mini har nu vid 15 månader sovit tre hela nätter och då pratar vi inte tio timmars nätter utan fem timmars på sin höjd.

Att vila på dagen har varit uteslutet, Mini sover inte då heller, eller ja en timme sover hon efter lunch men då kommer Guldlock hem från skolan, ofta med en kompis eller två och då har det liksom inte riktigt varit läge att vila.

Tro inte att hon sover några hela nätter än inte nä, minst fem sex gånger vaknar hon varje natt - tack och lov är är hon nästan alltid extremt lätt att lägga och somnar om fort men det spelar ju inte så stor roll när man redan blivit väckt för jag somnar inte om lika fort inte.

Nu har vi haft tre skit nätter igen, snorig Mini med krupphosta har resulterat i minimalt med sömn och jag känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre för varje blinkning.

Jag tror bestämt att det blir en tidig kväll idag..

//Cecilia